Charlottes blogg ♥

Hittade en fin dikt, eller text på en sida som jag ville dela med mig av... Tycker det var väldigt bra och ärligt skrivet om hur livet kan kännas...
 
Tog mig friheten att ändra och lägga till några rader här och där ;-)

Jag älskar och jag hatar.
Jag är likgiltig och jag är känslomänniska.
Jag är svart och jag är vit.
Jag är positiv och jag är negativ.
Jag är optimistisk och pessimistiskt.
Jag är snäll och rolig och jag kan säkert vara ett pain in the ass.

Jag är allt.
Precis som alla andra är.
Varför då säga att man bara är det ena?
Man är både och.

Jag kan vara helt underbar, godhjärtad och lyhörd men jag kan oxå vara elak, ego och skita fullständigt i vad du säger.

För att jag inte orkar.

Jag kan älska livet, älska dig och älska allt en dag men det betyder inte att jag känner samma dagen efter.

För att jag ibland måste skydda mig själv för det som inte är bra, eller för det som blir för mycket.

Jag kan sakna dig när jag ligger ensam på badrumsgolvet, men känna mig bättre när jag sitter och dricker kalla öl och äter god mat med trevligt sällskap.

Men innerst inne kan du ticka som en liten, liten bomb som adrig tystnar, hur mycket jag än försöker glömma.

En låt kan påminna mig om dig och slänga tillbaka mig i det förflutna, men en annan låt kan få mig att leva och njuta av nuet.

En film kan få mig att drömma mig bort till en framtid ensam men också med någon annan.
Den kan få mig att tänka på vad som HAR hänt, men också hur jag VILL HA det.

Bara för att jag saknar något betyder det inte att jag vill ha det nu.

Men det betyder inte att jag inte vet hur jag vill ha det i framtiden heller.

Är du aldrig liten och rädd som jag är ibland?